Hej, nu sitter jag här. Som vanligt kanske man ska säga.

Jag försov mig imorse, ja visst. såklart. Men snart ska jag fara till skolan, börjar inte först 12.20 nästa lektion iaf.

Det är körigt nu här.

Massa uppgifter att göra.

3 läsloggar, en argumenterande novell PÅ ENGELSKA, läsa ut en bok på engelska, även skriva massa om boken för att kunna stå och prata för sisådär 15 stycken som jag aldrig kommer kunna klara, ska göra en pingvinbok klar, en jorunalistisk text, ett par sidor matte, energiläxa och reklam, information och shit frågor att svara på.

Sen har jag ju även varit smart nog att ta på mig en uppgfit att göra en affisch om ett evenemang åt SK, som ska vara klart innan fredag.

Ja ni, får se hur allt går nu.

Jag gör självklart samma misstag som jag gjort alla dessa år, och vilket också leder till att jag till slut går in i väggen och blir nån slags zombie, levande död.

Jag kände mig levande död inatt.

Jag försökte sova, men började gråta, jag grät och jag grät och trodde aldrig att tårarna skulle ta slut.

När kylan och framför allt mörkret tränger sig på börjar jag tänka på gamla saker, jag blir deprimerad.

Jag tänkte på min mamma, allt vi gjorde. Dels de goda stunderna med henne, som är få men dom finns och även de tråkiga stunderna som de är desto fler av. Men jag saknade dom ändå.

Jag saknade när hon klagade och skällde på mig, dag ut och dag in. Jag saknar de.

Jag tänkte även på min mormor, allt vi gjort.

Hon var som en kompis för mig.

ja de gånger hon var nykter alltså...

Vi lekte tsm.

En grej jag kommer ihåg så starkt är när jag var sjuk en gång och inte hade någon matlust min mamma sa bara att jag måste äta liksom, annars blir jag ännu sämre.

Men då kom min mormor till mig, vi lekte.

Vi lekte att vi var i spanien och åt på en fin resturang. Vi lekte hur vi kunde se ut genom fönstret solnedgången på den fina stranden, och se hur vågorna slog mot stenarna.

men egentligen var de snö, och en skottande pappa utanför fönstret men han fick föreställa en kamelman, ja en man som red på kamel. som gick där på stranden.

Vi turades om att leka servitris också..hon började vara och kom fram och strök mig på mitt hår och sa på brytning "du var aen mycketmycket fin flicka, mitt namn vara Rodigro, vad de får lov att vara?" och sa "si" lite då och då också..

Hon gav oss lite spagetti och köttförssås som vi lagat tsm innan..men som vi givetvis låssades vara annan mat, lyxigare mat..sen var de min tur att vara servitris när vi ville ha mer mat, sen kom jag tillbaka från "toan" som jag låssas vara på och hon sa "oj, nu missade du nått jenny, du skulle ha sett vilken snygg servitris de var..herregud, och ögonen på honom..ojoj" (ja vi bytte namn också, vi lekte att vi var andra).

Vi lekte även att istället för att jag satt där i alldeles för stora dunsockar, och en rosa pyjamas lekte vi att de var en finfin klänning med höa klackiskor till, jag fick självklart bestämma vad de var för kläder jag ahde på mig och vi spelade, hon spelade mest..

Det var en sån härlig tid, och jag längtar tillbaka så mycket.

Nu vet jag inte längre hur min mormor ser ut, vart hon bor, om hon fortfarande dricker, vem hon är.

jag vet inte de längre, även om de bara var ett par år sen så ja, jag vet inte.

Hon hör inte av sig längre,och inte jag till henne heller.

Jag tror hon är sur på mig, för att jag inte vill ha kontakt med min mamma som bara sårar mig, de är mest troligt de.

Nu gråter jag för mycke för att kunna se vad jag skriver, jag skriver nått gladare sen, behövde bara få ut mig lite.

hejdå.